Johannes Döparen

Från predikan av Peter Wilhelmsson, 17/6 2018.

Det börjar närma sig midsommar vilket också sammanfaller med Johannes Döparens dag, som föddes sex månader innan Jesus, alltså ett halvår innan jul. Den här Johannes var inte vilken person som helst, han hade en kallelse som påverkade hans liv från innan han hade hunnit födas och fram tills att han dog, drygt 30 år gammal.

Vad var det då som var så speciellt med hans liv? Bara de omständigheter som var kring hans födelse vittnar om hans speciella och viktiga uppdrag. Hans mamma och pappa, Elisabet och Sakarias, hade blivit gamla och hade aldrig fått några barn. Sakarias var präst och en dag när han var i templet för att tända rökelseoffret kom en Herrens ängel och berättade att de skulle få en son, vilket han hade svårt att tro på. Han fick också reda på att han skulle ge honom namnet Johannes och att sonen skulle föra många av Israels barn tillbaka till Herren, att han skulle gå i den store profeten Elias ande och kraft (vilket det finns en profetia om i Malaki 4:5) och att han skulle förbereda folkets hjärtan för den efterlängtade Messias, enligt Jesaja 40:3-5. I enlighet med ängelns budskap blev den ofruktsamma Elisabet havande. Några månader senare blev Maria, Elisabets släkting, också havande, med uppdraget att föda just denne Messias.

Maria åker för att hälsa på Elisabet och när hon precis kommer inom synhåll för Elisabet spratt Johannes till i hennes mage, som en första hälsning och som den första person som kände igen Jesus för vem han var, innan någon av dem ens hade fötts. Det var något väldigt speciellt med det här barnet!

Barnet föddes och man kan läsa i Luk 1:80 att han växte och blev stark i anden och att han levde i ödemarken till den dag han skulle börja sitt uppdrag och träda fram inför Israel. Vad var det för uppdrag han hade, och hur visste han det? Hur var det när han växte upp, när han lekte med kompisar och gick i skolan, när han fick höra de heliga skrifterna, från lagen och profeterna, läsas upp i synagogan vecka efter vecka? Vad kände han när han hörde de profetior som handlade om honom själv? Guds ande hade funnits över honom ända från moderlivet och han blev hela tiden starkare i anden. Han förstod mer och mer att han hade en kallelse över sitt liv som ingen annan tidigare hade haft, och som ingen annan senare skulle komma att ha. Han hade ingen att fråga ”hur gör man när man är den som ska bana en väg för Herren?” eller ”hur gör man så att ett helt folk ska vara förberett?”. Därför höll han till i öknen inför Gud. Så står det att vid en speciell tid kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. Då klev han fram, började sitt uppdrag och kunde frimodigt och med en tyngd citera profeten Jesajas ord över sitt eget liv:

En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
gör stigarna raka för honom!
Varje dal ska fyllas,
alla berg och höjder sänkas.
Det krokiga ska rätas,
ojämna vägar ska jämnas.
Och alla människor ska se
Guds frälsning.

Luk 3:4-6

Han kom fram till att sättet han skulle förbereda folket var genom att tala om det för dem och att döpa dem i Jordanfloden med omvändelsens dop. Men han visste att de snart skulle komma en som var mycket större än honom som skulle döpa med Helig Ande och eld. Så en dag ser han Jesus komma emot honom och, precis som när han var i moderlivet, känner han igen honom för vad han är och ropade ut ”Se Guds Lamm som tar bort världens synd!” (Joh 1:29) och han säger att det är för hans skull som han själv hade fått kallelsen att förbereda folket.

Men han fick betala ett högt pris för sin kallelse. Han kritiserade Herodes för att han levde tillsammans med sin brors hustru Herodias. Han sattes i fängelse. Så en dag firade Herodes sin födelsedag. Herodias dotter dansade och Herodes blev så förtjust att han lovade henne vad hon än önskade, ändå upp till hälften av sitt rike. Hennes mamma fick nu sin chans att bli av med Johannes och säkerställa sin egen maktposition och höghet, vilket han utgjorde ett hot för. Hon såg till att dotterns önskan var Johannes Döparens huvud på ett fat. Ett groteskt slut på ett heligt liv.

En intressant sak är att när Johannes sitter fängslad börjar han tvivla. Han kanske inte tvivlade på sin kallelse, men på om han hade identifierat rätt person som Messias, vilket var väsentligt för hans uppdrag. Från fängelset skickar han några av hans egna lärjungar till Jesus för att fråga om han verkligen hade sagt rätt. Jesus svarade inte ”ja” eller ”nej” på frågan. Istället sa han att de skulle berätta för Johannes vad de såg: sjuka som blev friska, lama som gick, till och med döda som uppstod, och det viktigaste av allt: att fattiga fick höra ett glädjens budskap. Det vittnesbördet var starkare än bara ett ”ja”, inget av allt detta skulle ha kunnat ske om inte Jesus hade varit den sanna Messias. Så fick Johannes dö i frid med ett fullbordat uppdrag. Hur reagerade då Jesus på Johannes tvivel? Blev han besviken? Tänkte han att om någon verkligen skulle förstå så var det Johannes? Nej, Jesus försvar honom och säger att det aldrig har funnits någon blad de som är födda av kvinnor som är större än Johannes. Men han lägger till att i Guds rike är ändå den minsta större än honom.

Detta ger också hopp till oss. Vi räknas in i den stora skaran som är mindre än honom, ingen av oss kommer att ha samma stora kallelse som han hade, för den är han ensam i världshistorien om att ha. Men inför Gud är vi inte bortglömda, inför Gud är vi inte små eller betydelselös. Johannes dedikerade sitt liv till att utföra Guds uppgift för hans liv och det är samma sak som Gud önskar av oss idag, att vi helhjärtat ska älska och tjäna honom.

Detta ger också hopp när vi tvivlar. Jesus ser inte ner på oss för att vi tvivlar. Han blir inte besviken. Han räknar oss inte som värdelösa eller obrukbara. Den här historien visar att vi får komma till honom i vårt tvivel. Vi ska inte gömma oss eller dra oss undan. Vi får uppriktigt säga till Jesus att vi tvivlar och det ger honom tillfälle att visa vem han verkligen är. Han är Guds son, som kom till världen för att rädda den som tror på honom. Var och en som kommer till honom tar han emot med öppna armar, oavsett om i kommer i övertygelse eller tvivel.

Läs mer om Johannes Döparens liv här (Klicka på referenserna så kommer du direkt till texten.)
Matteusevangeliet: 3:1-17, 11:2-19, 14:1-12
Markusevangeliet: 1:1-11, 6:14-29
Lukasevangeliet: 1:5-80, 3:1-22, 7:18-35
Johannesevangeliet: 1:19-42, 3:23-36