Herren vill välsigna

Från predikan av Lotta Wilhelmsson, 25/6 2017.

År 1979 gjordes ett arkeologiskt fynd i en grav i Hinnomdalen, precis väster om Jerusalem. Till sin grav ville man ofta ta med sig något värdefullt, en kniv eller ett svärd, som kunde vara bra att ha i nästa liv, eller pengar. I den här graven fanns två små rullar i silver, den ena 3×10 cm och den andra bara 1×3 cm när de var utrullade. Rullarna var amuletter som man kunde trä ett band eller en kedja genom och bära runt halsen. Det tog dock ett tag innan de lyckades rulla ut dem. Rullarna badades i kemiska bad och tillslut kunde man, försiktigt, försiktigt, rulla ut dem. På dem stod en bibelvers som är det äldsta hittills kända bibelfragmentet som överlevt till idag, de är från 600-talet f.Kr! Vad stod det då på dem? Vad var så viktigt att man bar det runt sin hals? Vilken bibelvers var så viktigt att man tog med sig den in i graven?

Texten kommer från 4 Mosebok 6:22-27:

Herren talade till Mose. Han sade: ”Säg till Aron och hans söner:
När ni välsignar Israels barn ska ni säga till dem:
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
Så ska de lägga mitt namn på Israels barn, och jag ska då välsigna dem.”

Den mittersta delen är den vi känner igen mest och som ofta används i kyrkor än idag. Men hela denna text är en instruktion från Gud på hur han vill att hans präster ska välsigna folket. Den innehåller en inledning, en huvuddel och en avslutning.

Instruktionen
Välsignelsen är alltså ingenting vi människor har kommit på, det är Gud själv som har gett befallningen. Här kan vi se att denna välsignelse inte är något som ska vara en engångsföreteelse utan ska istället användas kontinuerligt när prästerna välsignar folket. Judarna använde den också vid avsked och den används än idag i både judiska och kristna sammanhang. Gud är noga med vad välsignelsen ska innehålla. Prästerna ska inte välsigna i största allmänhet och därför ger Gud den här instruktionen. För Gud är välsignelsen av sitt folk viktig och han menar varje ord han säger.

Välsignelsens djup
Vad innehåller då själva välsignelsen? Den består av tre delar som alla börjar med ”Herren”. För oss säger inte ordet så speciellt mycket, man kan använda det om andra personer än Gud, om gamla män eller högre uppsatta personer. Judarna använde oftast, både då och nu, ordet Adonai eller någon annan titel eller egenskap när de talade om Gud. De menar att det namn som Gud själv presenterar sig med är för heligt för att de ska använda det. Man kom på att det bara var översteprästerna som fick använda det, och efter att templet fallit och prästtjänsten tog slut föll namnet i glömska. Namnet är Jahve, eller JHVH. Det är det namnet som Gud presenter sig med när han pratar med Mose vi den brinnande busken. Namnet är svårt att översätta till svenska, men betyder ”Jag Är”. Men det betyder även ”Jag är den jag är”, ”Jag kommer att vara” eller ”Jag skall vara”. Ordet innehåller alla tidsformer. Dåtid, nutid och framtid. På hebreiska innefattar ordet allt detta, men är svårt att översätta till svenska. Men det handlar om den som existerar i sig själv, den som inte behöver något mer, varandet själv. Ett namn så heligt att man bestämde att ingen annan än översteprästerna fick uttala det. Just detta namn befaller Gud att man ska använda när man välsignar. Han är alltså seriös och menar det han säger.

Många av orden i välsignelsen låter ålderdomliga även när man läser i de nyaste översättningarna, som t ex i Folkbibeln som är den översättning som verserna är hämtad från här. Precis som gudsnamnet så är dessa ord svåra att översätta till svenska eftersom de på hebreiska innehåller alla tidsformer, vilket inte riktigt går att få till på svenska. Det är inte bara idag Herren välsignar, det var inte bara igår han välsignade, det är inte bara imorgon han kommer att välsigna. Därför använder man en konstig böjning på orden, för att vi inte ska tänkta att det gäller vid enbart ett tillfälle. Välsignelsen är konstant, precis som det namn han väljer att använda om sig själv. Så vi tar en titt på vad det egentligen är Gud vill ha sagt genom denna välsignelse och låter bibeln tala för sig själv!

Bevara
Jag lyfter mina ögon till bergen.
Varifrån kommer min hjälp?
Min hjälp kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.
Inte låter han din fot vackla,
inte slumrar han som bevarar dig.
Nej, han som bevarar Israel,
han slumrar inte, han sover inte.
 
Herren bevarar dig,
Herren är ditt skydd på din högra sida.
Solen ska inte skada dig om dagen,
inte månen om natten.
Herren ska bevara dig från allt ont,
han ska bevara din själ.
Herren ska bevara din utgång och din ingång,
från nu och till evig tid.
– Psalm 121

I psalmen kan man se flera sätt som Gud ska bevara oss på. Det handlar både om det fysiska, att din fot inte ska vackla, och det själsliga, han ska bevara din själ. Här uttrycks också det konstanta tidsperspektiv som vi lärde oss att välsignelsen innebär. Han ska bevara din utgång och din ingång, både just i denna stund men också i evig tid. I psalm 91 står det även att han ska befalla sina änglar att bevara dig på alla dina vägar. Det finns alltså ett dubbelt beskydd.

Så långt låter detta skydd som något mysigt och trevligt. Jesus lägger till något mer som låter mer aggressivt. Jesus beskriver sig själv som den goda herden. Man får ofta bilden att detta är en mjuk och lugn person. Men i Joh 10:22-30 kan man läsa om hur Jesus försvarar oss. Han säger att han ger sina får evigt liv. Att de aldrig någonsin ska gå förlorade och att ingen kan rycka dem ur hans hand. Ingen och inget kan skada den som Herren välsignar, för Jesus strider för oss och det är en strid han omöjligt kan förlora. Han har redan vunnit den i sin seger på Golgata. I Apg 3:26 står det att Jesus har kommit för att välsigna oss.

Ansikte och ljus
Vart kan jag gå för din Ande,
vart kan jag fly för ditt ansikte?
Stiger jag upp till himlen är du där,
bäddar jag åt mig i dödsriket är du där.
Tar jag morgonrodnadens vingar,
gör jag mig en boning ytterst i havet,
ska också där din hand leda mig
och din högra hand hålla mig.
Säger jag: ”Låt mörker täcka mig
och ljuset bli natt omkring mig”,
så är inte mörkret mörkt för dig.
Natten lyser som dagen,
mörkret är som ljuset.
– Psalm 139:7-12

Herrens ansikte är alltid vänt mot oss, hans ljus lyser ständigt mot oss. Vart vi än befinner oss. Han har alltid blicken mot oss, han sover aldrig, han vakar ständigt. Det är inte så att när någon uttalar välsignelsen så kommer han på sig själv och vänder sitt ansikte mot oss igen, tidsperspektivet är konstant. Ljuset från hans ansikte gör att själva mörkret är ljust.

I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. – Joh 1:4-5

Nåd
Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. – Joh 1:14
 
I sin villkorslösa kärlek till oss ger Gud oss sin nåd och är oss nådig. I kärlek gav Gud oss Jesus, som var full av nåd, till 100 %. I Tit 2:11 står det att Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Guds nåd räcker till alla människor och det är av nåden vi blir räddade från döden. I 2 Kor 12:9 säger Gud att ”Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet”. Så stor är Guds nåd och det är den nåden Gud vill välsigna oss med.
 
Frid
Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet. – Joh 14:27

Jesus säger detta när han pratar om sin död, att man han måste lämna oss men att det är till vår fördel, även om lärjungarna hade svårt att förstå varför. Dels skulle han sända Hjälparen, den helige Ande, som alltid skulle vara med oss och ge oss den kraft vi behöver för vårt liv och uppdrag. Dels lovar han också att han ska lämna sin frid. Jesu frid är en helt annan typ av frid än den man kan hitta på andra ställen. Den frid han ger kommer från himlen, från Gud själv. Det är en frid som övergår allt förstånd. Den är just den friden Gud vill ge oss.

Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. – Fil 4:6-7

Avslutningen
”Så ska de lägga mitt namn på Israels barn, och jag ska då välsigna dem.”

Varför säger Gud att det är först efter prästerna har uttalat välsignelse och lagt guds namn på Israels barn som han ska välsigna dem? Säger inte Gud att välsignelsens alla delar har ett konstant tidsperspektiv? Varför behöver den då upprepas? Behöver Gud påminnas? Nej. Blir kvoten av välsignelse större, så att man tillslut når en maxkvot av välsignelse över sitt liv? Nej. Varför vill då Gud att vi ska säga och höra dessa ord?

Jag tror att den största anledningen är för att vi behöver höra det. Det är för vår skull. För att vi ska påminnas om det sätt som Gud vill välsigna oss på, så att vi kan kliva in i den och leva i den. Påminna oss om att ingen kan ta Jesu får ifrån honom, att ingen har större makt än Gud och att vi ska leva i den frid Jesus ger, som inte är samma frid som världen ger. Allt är för vår skull!

Gud befaller också att prästerna ska lägga hans namn på Israels barn. Bibeln pratar ofta om olika sätt namn används på. Jesus säger att vi ska be i hans namn. Det innebär att man ”signerar” bönen eller ger den samma auktoritet som bara Jesus kan ge den, eftersom vi i oss själva inne besitter så stor auktoritet. Gud vill lägga sitt namn över sitt folk och det är en handling som visar att han säger att de tillhör honom och verkligen är under den högsta gudens beskydd.

Jesus himmelsfärd
Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem.
Och medan han välsignade dem, lämnade han dem och lyftes upp till himlen. – Luk 24:50-51

Det absolut sista Jesus gör är att välsigna! Och det är troligt att han använde just denna välsignelse. Jesus kallas ju också ”en stor överstepräst” i Heb 4:14, och välsignelsen användes också vid avsked och det är vad detta är. Efter allt vad Jesus gjort på jorden, all undervisning, alla under och tecken, så är det sista han vill göra att välsigna. Välsignelsen var så viktig att inget skulle kunna sägas efter, eftersom han tas upp till himmelen samtidigt som han uttalar den.

Så ta emot Herrens välsignelse och lev i den, för den gäller dig!

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
I Faderns, Sonens och den Helige andes namn!
Amen