Helighet

Från predikan av Lotta Wilhelmsson, 4/3 2018.

När man pratar om helighet är det lätt att man tänker att det handlar om att vara moraliskt perfekt. Man pratar om den kristnas helgelse som en resa mot att allt mer lägga bort allt som är syndigt tills man mer och mer blir moraliskt perfekt.

Då kanske man också tänker sig att det är på samma sätt med Guds helighet. Att den har att göra med att han är moraliskt perfekt och aldrig gör något fel, att han alltid är god. Det är visserligen en del av Guds helighet, men den sträcker sig så långt mycket längre!

Bibeln berättar att Gud är den enda som har kraften att skapa ett helt universum, den enda som kan skapa liv från ingenting. Han är helt unik. För att förstå detta bättre kan man använda solen som liknelse. I vårt solsystem är solen helt unik! Det finns inget som kan komma i närheten av att ha samma egenskaper som den och allting kretsar till den och den håller allt i balans. Solen är också det som gör att det överhuvudtaget kan finnas liv på jorden. Man skulle kunna säga att solen är helig. Enligt vetenskapen och kunskapen om rymden är jorden dessutom på perfekt avstånd till solen, hade den varit bara lite längre bort hade det varit för kallt för liv, och hade den varit lite närmre hade det varit på tok för varmt. Ju närmre man kommer solen ju intensiva blir värmen, så man kan säga att området runt omkring också bär på en helighet. Den här källan som är grunden för allt liv är också farlig. Ju närmre man kommer, ju farligare blir det, tills man förgörs. Så är det också i bibeln. Är man oren är Guds närvaro farlig för en. Inte för att den är dålig, men för att den är så intensiv och mäktig.

Det första stället man kan se detta är i berättelsen om Mose och den brinnande busken. Busken kanske brann för att fånga Moses uppmärksamhet, men den kanske också brann för att Guds närvaro var så intensiv. Så Mose går dit, och vad säger Gud? ”Ta av dig skorna, för du står på helig mark”. Guds heliga närvaro gör alltså den fysiska marken helig när han är där. Så Mose tar av skorna och gömmer sitt ansikte, för han är livrädd och Gud säger åt honom att inte komma närmre. Inte för att Gud vill vara jobbig, utan för han vet att det är farlig för Mose. Bibeln säger också att Mose vid ett annat tillfälle är den enda som har sett Gud ansikte mot ansikte och ändå överlevt.

Det här med Guds helighet kan man också se tydligt när det kommer till templet. Gud ville bo bland sitt folk, men han kunde inte vandra omkring hursomhelst. I det rum som kallades ”Det allra heligaste” flyttade Gud in. Han var bland sitt folk, men ändå avskild med hjälp av förlåten. Det var bara en person, en gång om året, som kunde gå in där. Man hade ett snöre runt benet och en bjällra, så att de utanför kunde höra om han levde och dra ut honom om det behövdes, för man visste att Guds helighet är farlig om man inte är ren.

Det här med renhet talar bibeln om och Gud kommer med många lagar om hur man ska hålla sig ren, som en förberedelse på att han skulle kunna flytta ner med sin närvaro till människorna. Det handlar både om moralisk renhet, men också om rituell renhet. Man blev oren om man rörde något dött, vid någon hudsjukdom eller olika kroppsvätskor, men även om man åt mat som i sig själv var oren, som till exempel griskött. Det fanns också regler på hur man skulle bli ren igen, och det fanns reningsritualer som man gjorde innan man kunde gå in på tempelområdet, vilket de även gjorde när man läser i Nya Testamentet. Det behöver inte vara något syndigt att vara rituellt oren, men det var ändå farligt att komma inför Guds närvaro då. Så man kan säga att lagen handlar om kampen mot att bli oren och kampen om att hålla sig ren.

Men 600 år senare har profeten Jesaja en väldigt konstig syn där han är i templet precis inför Guds närvaro, och han är livrädd. Han vet att han inte borde vara där och han säger “Ve mig, jag förgås!”. Så kommer en Seraf, som är en typ av ängel med sex vingar som döljer sitt ansikte med två av dem, kroppen dem två och flyger med två, så att de inte ska förgöras i Guds närhet. Hela tiden sjunger eller ropar de “Helig, Helig, Helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet!” (precis som Johannes ser i sin syn i Uppenbarelseboken). För så helig är Gud! Serafen tar ett glödande kol från altaret med en tång och flyger till Jesaja och rör hans läppar med det här kolet, och så säger den: “När detta har rört dina läppar är din skuld borttagen och din synd försonad”. Det här är något helt nytt!

Tidigare hade det varit så att det orena överförde sin orenhet till människan som rörde vid det. Men nu visar det sig att det här också kan ske åt andra hållet. Det heliga verkar kunna överföra sin helighet och renhet till den som det rör vid.

En annan profet, Hesekiel, hade också en märklig syn som även den handlade om templet. Han står där och ser vatten som rinner ut från det. Vattnet blev till en bäck som blir till en stor flod och öken runt omkring får liv. Den rinner ändå till döda havet och gör det till ett friskt vatten, fullt av liv. Så istället för att man ska bli ren för att komma till templet så kommer Guds helighet ut från templet och gör människor rena och ger dem liv. Det här var en märklig syn ända tills Jesus kom, som säger att han är den som uppfyller alla dessa profetior.

När han gick ner från berget, följde mycket folk efter honom.  
Då kom en spetälsk fram och föll ner för honom och sade:
”Herre, om du vill, kan du göra mig ren.”  
Jesus räckte ut handen och rörde vid honom och sade:
”Jag vill. Bli ren!”
Genast blev mannen ren från sin spetälska.
– Matteusevangeliet 8:1-3.

Ur renhetsperspektivet är det jättekonstigt att Jesus väljer att röra vid mannen. Det här är ett jättestarkt exempel på vad det är Jesus håller på med. Överallt där han går fram väljer han att fysiskt lägga sina händer på sjuka och orena människor, vilket är så konstigt och onödigt om man tänker på renhetslagarna. Deras orenhet borde föras över på honom, men istället förs hans renhet över på dem och han helar deras kroppar. Han är det heliga kol som Jesaja såg i sin syn.

Det är därför Jesus är den enda vägen som gör att vi kan komma närmare Gud. Judendomen och islam, som är religioner som är besläktade med kristendomen, har stannat vid den rituella renheten. Jesus är den enda som kan fylla oss med de strömmar av levande vatten som Hesekiel pratar om, som till och med ger Döda Havet liv. Det är bara genom Jesus som Den Helige Ande kan flytta in i oss och göra oss till Den Helige Andes tempel. Kan du tänka dig att var och en av oss, får vara ett center för Guds helighet, precis som det fysiska templet hade varit innan dess?

Efter att Jesus hade dött börjades ju budskapet om honom att spridas och man kan läsa i Apostlagärningarna om att frågan om hur man skulle förhålla sig till hedningar, som alltid var rituellt orena, blev aktuell. Det var banbrytande och väckte stor uppmärksamhet när man började besöka och äta mat med de som inte var judar. Så apostlarna bestämde sig för att samlas i Jerusalem och ha ett stort möte där man försökte komma fram till en gemensam ståndpunkt i hur man skulle förhålla sig till den judiska lagen. Tidigare hade lagen varit det som stod i förgrunden. Men nu satta man Lagen mot Jesus, och man kom fram till att Jesus var det som skulle stå i förgrunden. Man kom fram till att det var okej om man ville hålla på lagen och renheten i den, men det var också okej att släppa den. Det man gjorde skulle man göra för att alla människor skulle finna Jesus, precis som Jesus befallt dem att göra.

Efter detta hade templet en gång för alla spelat ut sin roll. Efter det har vi aldrig mer behöva vara rituellt rena för att kunna närma oss Gud. Jesus tog Gud till oss. Jesaja säger att Jesus namn ska vara Immanuel, “Gud med oss”, och det är han i sanning. I samma ögonblick som han dog på korset gick förhänget i templet, det tygstycke som skiljde Guds närvaro från människan i det allra heligaste i templet, det gick sönder mitt itu. Det fanns inte längre något, inte ens ett tygstycke eller orenhet, som kunde skilja oss från Gud. Det är fantastiskt! Tänkt att Gud på något sätt har funnit oss värdiga att vara bärare av honom, trots att hans helighet är så stark att den kan förgöra! Det är bara möjlighet genom Jesus, som är Vägen, Sanningen och Livet. För så mycket älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att den som tror på honom inte ska gå under, när Guds närhet och heligt kommer närmare, utan ha evigt livet.