Bibelns tillkomst – Gamla Testamentet

Bibeln är världens mest spridda bok, med en historia på flera tusen år. Det är en av grunderna i det kristna livet och ett verktyg för att lära sig om Gud och den kärlek han har för oss. Oavsett om du brukar läsa Bibeln eller inte så har du nog en uppfattning om den och kanske en tanke om hur den kom till. Men vad vet vi egentligen? En tanke som är lätt att tänka är att den föll ner från himmelen från Gud, eller att profeterna skrev i extas ”Så säger Herren…”. Men riktigt så enkelt är det inte. Bibeln har snarare en väldigt komplicerad historia. Det är en historia som kan studeras både genom att kolla i Bibeln och se vad den säger om hur den skrevs, men även genom att titta på de texter som finns bevarade och som används idag när man gör nya översättningar.

Vi kristna ser Bibeln som en helhet, en massa blad som omsluts av pärmar och som bildar en bok. Så var det inte från början. Gamla testamentet, som var den Bibel Jesus läste, var inte ens skriven i bokform. Den bestod istället av olika textrullar, antingen på papyrus eller skinn. Eftersom inte Nya testamentet var skrivet när Gamla testamentet skrevs så är det svårt att tala om dessa texter som en del av det gamla. Ett bättre namn att använda är ”den Hebreiska Bibeln”, vilket också är vad judarna räknar till sin Bibel. En viktig sak att komma ihåg är att Bibeln inte skrevs till oss. Vi har lätt att tänka att allt som står där ska tala direkt till mig och att det ska vara riktat till mig. Men riktigt så är det inte. Det är inte skrivit till mig, men det är skrivet för mig. För att jag ska kunna lära känna Gud, för att jag ska kunna följa ett folks historia och förstå vad det innebär att vara människa, för att jag ska förstå vilken fantastisk Gud vi har som alltid fortsätter att älska människan oavsett vad vi hittar på. De olika personer som var med och skrev Bibeln hade heller ingen aning om att de skrev Bibeln. Bibeln skrevs samtidigt som den utspelade sig och olika personer skrev ner olika saker: ett folks historia, lagar, sånger, böner, ord som Gud har talat, släktregister, byggritningar, budskap för framtiden. Totalt innehåller den Hebreiska Bibeln 39 böcker. Man vet inte riktigt hur man bestämde att dessa var en grupp heliga och gudomliga texter med en speciell auktoritet, men forskare har kommit fram till att 200-300 år f.Kr. verkade alla de olika judiska grupperna ha en samsyn i detta. Det fanns även många andra religiösa texter i rörelse som folk gillade att läsa, men inga av dessa hade någonsin samma status som de bibliska texterna.

Vad säger Bibeln om hur den skrevs?

Här följer tre exempel på vad bibeln själv säger om hur den skrevs, med ett exempel från varje grupp av texter som den Hebreiska Bibeln följer: Lagen, skrifterna och profeterna.

Moseböckerna

De två första ställen som själv nämner om när Bibeln skrevs.

Första gången det nämns något om när det skrivs något av de bibliska texterna är i 2 Mosebok 17. Det är ett tillfälle när Israel ska strida mot Amalek. Mose ställer sig på en höjd med Guds stav i handen. Så länge han håller upp staven går det bra för dem att strida. Men han blir trött i armarna och staven börjar sjukna och då går det smärre i striden. Som tur är får han hjälp att hålla upp den och israeliterna vinner en mirakulös seger. När slaget är slut säger Gud till Mose: ”Skriv upp detta i boken så att ni inte glömmer det och inpränta det hos Josua!” (2 Mos 17:14).

Det andra stället kommer från kapitel 24 i samma bibelbok:

”När Mose kom och förkunnade för folket alla Herrens ord och föreskrifter, svarade allt folket med en mun: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra.”Och Mose skrev ner alla Herrens ord.
Nästa morgon steg han upp tidigt och byggde ett altare nedanför berget och reste där tolv stoder för Israels tolv stammar. Han sände israeliternas unga män att offra tjurar som brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren. Och Mose tog hälften av blodet och slog det i skålar och den andra hälften av blodet stänkte han på altaret. Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra och lyda.” Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: ”Se, detta är blodet för det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.”” (2 Mos 24:3-8)

Dessa två stället säger oss inte bara något om hur Bibeln skrevs utan också om varför den skrevs.

  • 2 Mos 17: För att berätta historien om hur Gud räddar sitt folk.
  • 2 Mos 24: För att välkomna människor in till en relation med Gud.

Så om du undrar vad Bibeln egentligen handlar om (vilket inte alltid är helt lätt att förstå) så är det åtminstone dessa två saker. I både dessa exempel står det tydligt skrivet att det var Mose som skrev ner det. Men hur är det då med 1 Mosebok, som handlar om tiden fram till att Mose föddes? Vem skev ner allt det? Det vet man faktiskt inte. Det kan hända att Mose skrev ner vissa delar, men garanterat inte allt. Det är snarare så att genom att titta på hur man använder språket när man skriver kan man se att det är flera olika som har varit med och skrivit. Detta har också gjorts under en lång tidsperiod. Ett exempel på detta är från 1 Mos 36. Jakob är den person som hela Israels folk kom att härstamma ifrån, men han hade också en bror, Esau, som också blev till ett stort folk och bosatte sig i Edom. I kapitlet är hela hans släcktavla uppräknad. Sedan följer denna vers:

”Detta är de kungar som regerade i Edoms land innan någon kung regerade över israeliterna…” (1 Mos 36:31).

Sedan räknas hela kungaledet upp. Det man ska lägga märke till här är att detta sätts i relation till den tid när israeliterna, Jakobs ätt, fick kungar. När var det? Först var israeliterna i Egypten i ca 500 år, och där hade de inga kungar. Det fanns inte heller några kungar under Mose tid, så det är helt uteslutet att det var han som skrev. Sedan följer ca 500 år till när Israel har domare som högsta ledare, tills de tillslut säger till Gud att de vill ha en kung. Så när kapitel 36 i 1 Mos skrivs är det en tillbakablick på minst 1000 år, och man har ingen aning om vem som skriver. Så, med hjälp av olika författare, fogas Israels tidiga historia ihop till en enhet som vi kan följa och förstå. Fascinerade, eller hur?

Ordspråksboken

Den som nämns i början är inte nödvändigtvis bokens författare

Ordspråksboken är, precis som det låter på namnet, en textsamling med visa och kloka ordspråk. Det första man möter är att det står att dessa ordspråk är skrivna av Salomo, Davids son, Israels kung. Väldigt tydligt och klart. Enligt vårt sätt att förstå detta är det som när titeln och författaren står skrivet på bokens framsida. De flesta ordspråken kommer från Salomo, men långtifrån alla. Här är en lista över de författare som boken själv anger:

  • 1:1 – Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
  • 22:17 – De visas ord
  • 25:1 – Dessa ordspråk är också av Salomo, samlade av Juda kung Hiskias män
  • 30:1 – Ord av Agur, Jakes son, ett budskap.
  • 31:1 – Ord av kung Lemuel, det budskap som hans mor förmanade med

Författarna står tydligt angiva, men vi vet ändå inte riktigt vilka de är. Det enda vi vet om ”De visa” är att de är visa. Agur, Jakes son, verkar ju komma från ett känt släktled, men hans namn förekommer inte på något annat ställe i Bibeln eller i någon annan text som har hittats. Samma sak gäller Lemuel. Vi får veta att han är kung, men om man kollar igenom listorna för både Israels och Juda kungar så ser man att det fanns aldrig någon kung där som hette Lemuel. Han var alltså kung över ett annat rike, men vi har ingen aning om vilket, för ingen har hittat någon mer information om det heller. Det enda vi vet om honom är att han hade en så pass klok och förmanande mamma att hennes visdom platsade i den Hebreiska Bibeln.

MEN, detta säger oss även något om hur ordspråksboken kom till. Det står att kung Hiskias män hittade fler av Salomos ordspråk. Hiskia levde ungefär 250 år efter Salomo. Kanske gick hans män igenom palatsarkivet eller tempelarkivet och hittade en bokrulle med fler av Salomos kloka ord. Det betyder också att det redan fanns en upplaga av Ordspråksboken, att den redan användes, lästes och uppskattades. Allteftersom tiden gick lades alltså dessa delar ihop så att boken tillslut fick den form vi känner till idag.

Profeten Jeremia

Detta blir bara mer och mer spännande!

Precis som Ordspråksboken så inleds Jeremias bok med ”Detta är Jeremias ord”, men var det han som skrev den? Läser man boken kommer man upptäcka att det inte riktigt var så. Jeremias bok är den längsta i hela Bibeln (inte om man räknar kapitel, men om man räknar ord). Den handlar ofta om profetior där Gud säger att han ska straffa folket om det inte vänder om till honom och slutar att göra allt det dåliga de gör, vilket inte alltid är det roligaste att läsa. Men boken är jättespännande, för den innehåller väldigt mycket detaljer och information. Vi ska kolla på några olika ställen, och vi börjar från början:

”Detta är Jeremias ord.
Jeremia, Hilkias son, var en av prästerna i Anatot i Benjamins land. Herrens ord kom till honom i Juda kung Josias, Amons sons, trettonde regeringsår, och sedan under Juda kung Jojakim, Josias son, ända till slutet av Juda kung Sidkias, Josias sons, elfte regeringsår då Jerusalems invånare fördes bort i fångenskap i femte månaden.” (Jeremia 1:1-3)

Den Hebreiska Bibeln är så fantastiskt, och folket var så noga med att hålla reda på årtal och släktled, så vi vet faktiskt vilka årtal som dessa verser talar om: 627 och 587 år f.Kr. Kan man räkna lite matte så kan man se att Jeremia var aktiv som profet i 40 år (plus några år till som inte var medräknade i inledningen). Om du sedan fortsätter läsa så kommer du tillslut hamna i kapitel 36. Där kommer det ny information om tid:

I Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår kom detta ord till Jeremia från Herren. Han sade: ”Ta en bokrulle och skriv ner i den alla de ord som jag har talat till dig om Israel och Juda och alla hednafolk, från den dag då jag talade till dig under Josias tid ända till i dag.” (Jeremia 36:1-2).

Detta var året 605, när han har varit profet i 22 år! Det är först då som han börjar skriva ner något av alla de ord som Gud hade talat till honom. Tänkt dig in i hans situation, att du ska sätta dig och skriva ner allt du har gjort de senaste 22 åren. Inte helt lätt, eller hur? Men Jeremia gör såklart som Gud säger. Texten fortsätter:

”Jeremia kallade då på Baruk, Nerias son, och medan Jeremia dikterade, skrev Baruk ner allt vad Herren hade talat till honom.” (Jeremia 36:4).

Vem var det som skrev Jeremias bok? Baruk! Det var Guds ord, förmedlade genom Jeremia, nedskrivna av Baruk. Detta tog såklart lite tid. I december året därpå var det en fastedag i Jerusalem. Av någon anledning hade Jeremia förhinder och kunde inte gå dit, men han skickade Baruk till att gå dit och läsa upp allt i bokrullen där i templet. Jag rekommenderar dig verkligen att läsa hela detta kapitel, för det är spännande och så fullt av detaljer om vart och när sakar utspelar sig, vilket dessutom finns dokumenterat genom arkeologiska fynd! Klicka här, så kommer du direkt till kapitlet! Bokrullen hamnar hos kungen (som sitter i sitt vinterpalats vid en kolpanna, eftersom det var december och lite kallt). När han får den uppläst för sig skär han av del efter del och kastar det i elden. Hela bokrullen blir uppeldad.

”När kungen hade bränt upp rullen med det som Baruk hade skrivit i den efter Jeremias diktamen, kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: ”Ta dig en annan rulle och skriv i den allt som stod i den förra rullen, den som Juda kung Jojakim brände.”
Då tog Jeremia en annan rulle och gav den till sekreteraren Baruk, Nerias son. Och han skrev efter Jeremias diktamen ner i den allt som hade stått i den bokrulle som Juda kung Jojakim hade bränt upp i eld. Och till detta lades många liknande ord.” (Jeremia 36:27-28, 32).

Alltså vad händer här? Först skrev han ju ner allt Gud hade sagt, och nu skriver han ner samma saker igen, men dessutom mycket mer. Hade han glömt bort allt det här första gången, men kommit på det nu när det gått lite tid? Det vet vi inte. Vi vet inte heller vilka ord av de vi läser som var där från början eller som kom dit senare. Men vi vet att det som är nedskrivet är Guds ord, och det är ord som finns där för att tala till människan, tala till dig och mig. Kapitel 36 är också ett exempel på hur den Hebreiska Bibelns böcker har redigerats. Kapitlet berättar inte om de ord som Gud sa till Jeremia, utan är en historia om Jeremia. Det troliga med denna typ av passager är att de lagts till senare av personer som tyckte att den informationen passade in där. Mest troligt är det Jeremias lärjungar (för profeter hade ofta lärjungar eller elever) som tyckte att dessa detaljer var viktiga. Det var också de som tog hand om profetens skrifter och bevarade dem, vilket har möjliggjort att texterna bevarats så att vi kan läsa dem än idag.

Det finns ännu en spännande sak när det kommer till hur Jeremias bok skrevs. Det är ett arkeologiskt fynd som hittades för ett tiotal år sedan. Det är avtrycket av ett sigill som hittades och på det står det ”Baruk, Nerias son, skrivaren”. Ett sigill används för man ska se vem som är ansvarig för texten, alltså en sorts underskrift, och trycktes fast i smält vax, lera eller metall som man droppat på ett papper (tänk på medeltida filmer och kungarnas ringar). Det som är så speciellt med det här sigillet, som mest troligt satt fast i ett halsband, är att när Baruk skulle stämpla det i vaxet och tryckte till så följde även hans fingeravtryck med. Det går inte riktigt att se på bilden, med det är där. Så här har vi underskrift och fingeravtryck från en biblisk författare. Kan det bli tydligare än så?

Vilka texter bygger våra Biblar på?

Nu vet vi lite mer om vad själva den Hebreiska Bibeln säger om hur den skrevs. Då blir nästa fråga: hur har det som Mose, Salomo och Baruk skrev hamnat i den Bibel vi har? Hur vet vi att det inte bara är en person som har försökt lura oss och skrivit ner Bibeln själv? Dels så skulle inte någon ensam vettig människa kunna komma på att skriva Bibeln på det märkliga sätt som vi sett ovan. Men det är också så att vi kan veta ganska mycket om hur Bibeln som text har sett ut och använts och vi har flera skriftrullar och fragment kvar som är daterade till 200 år f.Kr, vilket är den tid då den Hebreiska Bibelns texter slutligt blev sammansatta till en enhetlig textsamling.

Det finns framför allt tre grupper av texter man använder sig av när man gör nya översättningar av gamla testamentet: Septuaginta, Dödahavsrullarna och de masoretiska texterna. Texterna har i sig själva en väldigt spännande historia och skrevs och kopierades i väldigt olika miljöer. Anledningen till att vi kommer gå igenom dem här är att det är en viktig del i frågan kring om Bibeln är trovärdig eller inte. Genom att se hur texten har sätt ut i olika tidpunkter i historien kan vi få en bild av hur den har förändrats, vilket gör att vi kan spåra den längre tillbaka i tiden för att få en ännu tydligare bild av hur texten såg i ett tidigare skede. Det är just det som är så bra med att det är en historisk text: att den har en historia. Hade Bibeln fallit ner från himlen för 2000 år sedan hade vi idag inte haft någon möjlighet att veta om källan är trovärdig eller hur den har hamnat här. Så det är tur att vi har en Gud som litar på oss människor och låter oss vara med och skriva berättelsen om honom och om sitt budskap till oss människor.

De masoretiska texterna

Dessa texter är de yngsta, alltså de närmast oss i tid. Men här finns den äldsta fullständiga versionen av gamla testamentet, som är daterad till 1008 och kallas Leningradkodexen. Den ligger till grund för alla de översättningar som görs idag. Masoreterna var en grupp rabbiner (alltså judiska lärare) som var väldigt intresserade av gamla testamentet och dess bevarande. De verkade mellan 600-1200 år e.Kr. och bodde i staden Tiberias i Galiléen, trakten där Jesus hade bott. De ägnade hela sina liv åt att kopiera texterna och gjorde det med största möjliga noggrannhet, så att ingenting skulle förändras. Om du tittar på bilden så ser du spalter som är själva texten, som fortfarande skrevs på rullar. Men i marginalen och både upptill och nedtill finns massor av anteckningar och kommentarer så att den som kopierar nästa gång inte ska göra något misstag. Det kan till exempel stå något i still med ”Det här ordet stavas lite annorlunda och stavas bara så på två andra ställen. Det är inte ett stavfel, så ändra det inte!”. På ett ställe i texten stöter man helt plötsligt på en bokstav som är extra stor. Forskare har räknat ut att den är markerad som hela skriftens mittersta bokstav. De var alltså så noggranna att de till och med räknade antalet bokstäver! (Inte så roligt om man upptäckt att man gjort fel och måste räkna ut vilken bokstav som saknas…)

Och apropå bokstäver: Gamla testamentet är skrivet på hebreiska, vilket är en konsonantskrift. Man markerar alltså inga vokaler. När hebreiskan var ett talat språk visste man vilka vokaler som hörde dit, men hebreiskan började dö ut redan innan Jesus levde. Han pratade arameiska och grekiska, även om han förstod hebreiska. Så när masoreterna arbetade med texterna insåg de att de var tvungna att göra något för att fixera vokaler till konsonanter, men utan att skriva om själva texten. Hur gör man detta? Jo, man lånar arabiskans vokalsystem som består av olika punkter man placerar under konsonanterna. Utan masoreterna hade vi idag inte haft någon möjlighet att läsa gamla testamentet högt på dess grundspråk, även om man hade kunnat förstå innebörden i texten. Men dessa texter är ju ändå väldigt nya för att berätta en historia som utspelade sig för så länge sedan och de var länge de äldsta texter vi hade. Men som tur är har man hittat ännu äldre skrifter!

Dödahavsrullarna

I en grotta i öknen, precis norr om Döda havet, låg en biblisk skatt bevarad i 2000 år. 1947 hittades mängder med krukor där som innehåll skriftrullar och dokument. Totalt nästan 900 stycken. Värmen, torrheten, mörkret och gömstället gjorde att de hade överlevt i alla dessa år och fortfarande gick att uttyda. Man var dock tvungen att vara så försiktig när man öppnade dem att det tog väldigt många år översätta alla. Mycket var dessutom så trasigt att det bara var i småbitar. Tänkt dig att du tar några 1000-bitarspussel med liknande motiv, häller ut dem över golvet och kastar bort kartongerna. Lycka till att bygga ihop dem! Forskare gillar utmaningar och man har inte låtit en enda bit gått till spillo. Imponerande jobb, eller hur?

Vilka var då personerna som skrev alla dessa dokument? Det var en grupp judar som levde mellan ca 300 f.Kr till 100 e.Kr. De levde alltså både vid den tid då gamla testamentets böcker blev en enhet och dessutom samtidigt som Jesus och ett tag till. De var en grupp esséer som hade lämnat Jerusalem eftersom de tyckte att prästerna och de religiösa ledarna var korrupta och bara försökte vara Roms kejsare till lags. Så de flyttade ut i öknen på en platå och levde ungefär som munkar i ett kloster. När de flyttade dit tog de med sig skriftrullar. Så levde de sina liv i värmen på sitt berg, som heter Qumran, och skrev av texterna och skrev egna texter och kopierade även utombibliska texter. Man har bland annat hittat ett dokument med deras levnadsregler. Om vi återgår till Jeremias bok, så har man hittat olika varianter av den här, både kortare och längre (det är den långa versionen som finns i våra Biblar). Det betyder att de gammaltestamentliga texterna fortsatte att förändras, även efter att den Hebreiska Bibeln var sammanställd.

Septuaginta

Alexander den store var inte bara en stor krigarkung och erövrare: han hade också en viktig roll att spela i skrivandet av Bibeln. När han hela tiden utökade sitt rike så utökades också grekiskan som talat språk. Många judar bodde redan utspridda över världen och många kunde inte alls tala någon hebreiska. Av någon anledning tyckte Alexander den store därför att det var en bra idé att översätta den till grekiska. Han befallde 70 personer (Septuaginta betyder 70 på latin) att göra varsin översättning. En historia säger att när alla dessa samlades in och lästes så var alla exakt lika. Så uppkom den Hebreiska Bibeln på grekiska. Fram till den masoretiska versionen var denna den mest spridda och använda upplaga den Hebreiska Bibeln. Den var färdig 200-300 år f.Kr.

Ibland när man läser Nya testamentet och någon citerar något frånGamla testamentet och man själv kollar upp det så kan man tycka att det ibland inte stämmer helt. En orsak till skillnaden kan vara att det är den grekiska texten de citerar, medan vår utgår från den hebreiska. Det står samma sak, men formuleringen blir lite olika.

Likheter och skillnader?

Såklart finns det både likheter och skillnader! Den Hebreiska Bibeln skrevs under en period på över 1000 år, och sedan har det gått 2000 år till fram till idag. Tänkt att texterna ens har överlevt! Tänkt att de är så väl bevarade att vi kan läsa dem på begriplig svenska idag! Det är en så fascinerade textsamling med en så fascinerande historia! I Dödahavsrullarna hittade man, som sagt var, olika versioner av Jeremia och genom att kolla på de masoretiska texterna kan man se att de utgick från den längre versionen.

Ibland få vi för oss att det kan vara så att den Hebreiska Bibeln en gång i tiden hade fler böcker och att några har fallit bort, att det bara är 90% som är kvar. Så är det inte! Vi har snarare för mycket. Det har att göra med att den har kopierats så många gånger och att all kopiering gick ut på att en människa helt enkelt skrev allting en gång till. Då är det lätt hänt att det blir något litet fel ibland. Du kan testa själv. Om du skriver av hela den här texten på ett papper och se efter hur mycket som blir fel. Jag är ganska säker på att du valde att inte genomföra den uppgiften, för det skulle ta alldeles för lång tid. Tänkt dig då om det var hela Bibeln du hade i uppgift att kopiera. Mest troligt skulle det hinna bli fel på många ställen. Men de människor som arbetade med detta var mer noggranna och tålmodiga än vad vi är, och de älskade vad de gjorde och de gjorde sitt yttersta för att skriften skulle bevaras. Vad finns det då för skillnader och hur har de kommit in? Ibland har en rad fallit bort, för att ögonen hoppade över den när man skrev av. Det finns också exempel där vad man tror har varit marginalanteckningar har kommit in i texten. I Jeremia 10 har det smugit sig en lovsång och dessutom en vers på arameiska. På bilden nedan ser du ett blad ur Biblia Hebreica Quinta. Det är den senaste versionen av Leningradkodexen som i kommentarerna under innehåller ALLA avvikelser man har hittat i något textfragment från den Hebreiska Bibeln. Om man vill göra en ny bibelöversättning är det denna man använder sig av. Då kan man se alla sätt som en vers har sett ut på, och på så sätt kan man avgöra hur man själv tycker att den ska översättas.

Från predikan av Lotta Wilhelmsson, 4/8 2019